Artikel

Berit Simonsson

Jesus — den segrande konungen

Föredrag hållet vid aKF:s kyrkodagar i Uppsala 2000

Konungariket Sverige — konstitutionell monarki

Frågan kom i bilen häromdagen. "Mamma, bestämmer våran kung om allting? Ska vi alltid göra som han säger...? Varför har han ingen krona på huvudet...?" "Jo, lille vän, du förstår att i vårt land har vi något som kan kallas 'konstitutionell monarki'." Riktigt så svarar vi kanske inte, men det är ju faktiskt det riktiga svaret. Vi har en konung som statsöverhuvud, en uppskattad konung, men en konung utan egentlig makt. En konung som väl har en krona, men den förvaras i skattkammaren djupt under slottet. Tillsammans med konungens övriga attribut, svärdet, spiran och äpplet. Vi betalar för att beundra de konungsliga attributen i stöldsäkra glasmontrar. De ligger där tillsammans med övriga museala föremål. Gustav Vasas imponerande svärd till exempel. Ingen räknar idag med att det svärdet, eller något annat svärd ifrån skattkammaren, skall svingas igen.

Kristi kungarike — konstitutionell monarki?

Många menar kanske att det är så. Gud verkar så gammal och orkeslös, det är som om Han tappat greppet över sin skapelse, för att inte tala om kyrkan... Han har inte riktigt orkat hänga med i svängarna... Museal är ordet! Därför måste vi "hjälpa Gud på traven" med att justera Hans Ord så att det passar in i vår upplysta tid. Det kan verka som att konungen både är desarmerad och detroniserad. Ett myteri har kanske skett, kanhända har skapelsen tagit över rodret....

Jesus — den segrande konungen,
en mycket verklig verklighet!

Kristi rike är ett verkligt rike med en regerande konung. När vi påstår att Jesus är den segrande konungen, då menar vi det idag, här och nu. Inte bara som en god teori, utan som en livsförvandlande sanning. Vi hävdar bestämt att Han är det, trots att mycket pekar åt ett annat håll. En kyrkofader ger uttryck för denna övertygelse på detta vackra sätt: "Hoppet känner igen melodin från den himmelska världen... Tron dansar efter den melodin redan här och nu..." Jesus, den segrande konungen, en Sanning som förvandlar människor, omständigheter, konungariken, ja, till och med kyrkor och församlingar...

Han segrar när Han lider!

Jesu seger hör samman med Hans lidande. Lidande för Kristi skull är också ett av den segrande kyrkans förnämsta kännemärken. Så tyckte i alla fall de första kristna, som var "...glada över att de hade ansetts värdiga att lida smälek för Namnets skull." (Apg. 5:41) Också idag gäller att varje segrande, växande kyrka har sina nutida martyrer. Det kännemärket — lidandet — har under lång tid inte varit så särskilt synligt i Svenska kyrkan. Därför är det hoppfullt, om än inte så lustbetonat, att vi kan märka hur det blir trängre och trängre för klassisk kristen tro också i vårt land. Lidandet för Kristi skull är som vattenstämpeln på våra sedlar, garantin för äkthet! Det finns ju annars mycket idag som ser ut nästan som kristen tro, som är snarlikt och som vid ett hastigt betraktande kan verka vara äkta vara. Mycket sådant går under benämningen "nyandlighet" eller "New Age". I vanliga öron låter det så bra, ser ut som kristendom, åtminstone nästan, men det är en slags "IKEA-religion" där var och en kan gå i religionens lagerhyllor och plocka till sig det som passar vars och ens smak. Det finns en lagerhylla dit nyandligheten aldrig går, man skyr den hyllans innehåll som pesten. Och det som ligger på den hyllan är "lidandet för Kristi skull".

Intressant nog så har man inom nyandligheten aldrig med lidande i någon form, det passar inte in i en egotrippad livsåskådning. Därför kan vi vara så stolta över just lidandet för Kristi skull — det är vårt adelsmärke som kristna! Det som skiljer oss från mycket annat och som talar för äktheten i vår tro! Han segrar när Han lider — det gör Hans kyrka också!

Sv. psalm 280:2

Vilken föreställning av Kristus, Hans makt och möjligheter, har du? Egentligen? Ja, inte det där som du säger när du träffar andra kristna, men den bild av Kristus du bär allra längst inne i djupet av din hjärta. Den bild av Honom som bara du och Han känner till...hur ser den ut? "Det är hopplöst, han griper inte in, det går aldrig, vi går under...." Och medan den kyrkliga statistiken pekar nedåt, så ökar intensiteten i människors längtan efter mening i livet, efter någon eller något att tro på. "Djupt i mitt hjärta prägla din bild" så lyder versen i psalm 280. När ett mynt skall präglas, så görs det så ordentligt så att bilden sitter på plats under många århundraden och ännu längre. Under stort slitage och under mångas vårdslösa hantering. Bilden sitter där likväl. Det är detta som gör att den lidande kyrkan klarar sin situation, ja, inte bara klarar utan till och med gläder sig i lidandet. Det är präglingen av den uppståndne och segrande Kristus djupt i deras hjärtan! Det är människor präglade med Kristi bild, som de längtande behöver möta.

2 Krön. 9:1-8 hjälper oss med präglingen

Salomo får hjälpa oss att få syn på den segrande Kristus. Han är en av GT:s förebilder till Kristi konungsliga härlighet och prakt. Salomos rikedomar förebildar Kristi rikedomar och på så sätt kan Salomo hjälpa oss att se Kristus. Om Salomos rikedom och prakt berättas det i 2 Krön. 9, det sägs att allt var av guld. "Ingenting var av silver, det hade inget värde på Salomos tid" (9:20). Denna berättelse är Guds sätt att "på jordiska" hjälpa oss att se "...makt och glans i Hans helgedom" (Ps. 96:6).

Lyda Gud mer än människor

1 Kung 3:5 berättar om det erbjudande Salomo fick att utbe sig om vad som helst ifrån Gud. Salomo fick vishet, han blev visare än någon före honom varit och visare än de som kom efter. Han fick vishet — inte därför att han bad om det, utan därför att han bad om lydnad!

1 Kung 3:9. Lydnad, ett impopulärt ord hos oss, verkar vara ett konungsligt kännemärke i Bibeln. Salomo var lydig. Och Kristus var lydig ända intill döden på ett kors, Fil 2:8. I Romarbrevet talar aposteln om det goda rykte som den kristna församlingen i Rom har. "Er lydnad är ju känd av alla" Rom 16:19. Och han varnar samtidigt för dem som vållar splittring, dem som strider mot den lära aposteln fört vidare. Splittringen vållas genom "milda ord och vackert tal". Det är intressant också för oss i vår tid, att splittring vållas med milda ord och vackert tal, samt att lydnaden nämns som något i högsta grad eftersträvansvärt. Det handlar inte om något skräckvälde, men lydnad i kärlek till konungen leder till vishet.

Ryktet sprids

Drottningen av Saba kom därför att hon hört ryktet om Salomo. Det vanliga är att rykten är överdrivna. Som maskrosens frön, lätta att blåsa ut, svårare att samla ihop igen! Men inte ens ryktesspridningen har till fullo kunnat beskriva Salomos härlighet. Och när det sägs om Salomo i vers 6, "Du överträffar det rykte jag hade hört", låt oss då stolta och imponerade låta de orden också beskriva Jesus — den segrande konungen! I vanliga fall brukar rykten överdriva verkligheten, men när det gäller Salomo och Jesus — den segrande konungen — då är rykten chanslösa. De kan aldrig nå till att beskriva den fantastiska verkligheten i konungens närhet!

Du överträffar det rykte jag hade hört

Drottningen av Saba såg Salomo i hans härlighet, makt och prakt. När vi läser dessa ord i vers 3 och 4, så kan vi få hjälp att se Kristus i Hans härlighet, makt och prakt. Hon såg Salomos vishet, huset han hade byggt, rätterna på hans bord, hur hans tjänare satt där, hur de skötte sina sysslor, hur hans tjänare var klädda, hur hovmännen var klädda... Då står det i den engelska översättningen (Revised Standard Version) "Then, there was no more spirit in her...", d.v.s. hon tappade andan av förvåning och häpnad! Och detta gäller enbart den jordiske Salomos härlighet! Hur underbar måste inte då själva källan vara, den evigt klara!

Lycklig den som får vistas i konungens närhet

Det är drottningens spontana yttrande när hon ser all prakt. "Lyckliga är dina män och lyckliga dessa dina tjänare som ständigt får stå inför dig och höra din vishet" Om Salomos tjänare kunde anses lyckliga, hur mycket mer då de tjänare som hör ihop med Jesus, den segrande konungen! Vår lycka är gjord, inte pga. att vi är så sällsamt underbara, utan därför att vi får vistas i Hans gemak, vi kan gå ut och in i hans boningar, vi hör hemma där, inte som gäster och främlingar, utan som tjänare och vänner!

Vilket förhållningssätt passar sig i Konungens närhet?

I C S Lewis böcker om landet Narnia, möter vi lejonet Aslan. Det lejonet är landets härskare, bokens Jesus-skildring. Barnen i boken får en fråga om detta lejon: "Men han är ju ett lejon, är han inte farlig?" "Jovisst är han farlig, han är ju ett lejon — men han är god!" Barnen älskar Aslan, längtar efter honom och är rädda för honom på samma gång. De kan inte låta bli att dras till hans närhet och de njuter när de får kasta sig hans starka famn. Det är vad Luther kallar "att frukta och älska Gud". Denna sällsamma kombination av kärlek, längtan, fruktan, lydnad och helig vördnad som kännetecknar barnen i berättelsen, är den som också ska känneteckna tjänare och vänner i den segrande konungens närhet!

"Herren Kristus ska ni hålla helig i era hjärtan"
(1 Pet. 3:15)

Det enda som hjälper mot människofruktan är just Gudsfruktan. "Var inte rädda för dem och låt er inte skrämmas. Herren Kristus ska ni hålla helig i era hjärtan." Augustinus lär ha beskrivit det med dessa ord: "Låt oss frukta Gud, så att vi slipper vara rädda " (underförstått för andra). Låt inte omständigheterna i kyrka och samtid lura dig att tro att Kristi rike är som en konstitutionell monarki med en konung som inte behöver hyllas Lyssna till Psaltarens ord ur psalm 2:11,12. "Tjäna Herren med fruktan, och gläd er med bävan! Ge Sonen hyllningskyss så att han ej blir vred och ni går under på er väg...saliga är alla som flyr till honom" Att ge Sonen hyllningskyss kan ske inuti oss, men stundtals behöver vi också synliga handlingar. Utvärtes tecken på en invärtes hållning!

"De säger att en annan, en som heter Jesus är kung!"
(Apg 17:7)

Ett härligt uttryck. Så stolta vi kan vara över vår konung! Och en sådan anklagelse de första kristna blev utsatta för, de säger att en annan, en som heter Jesus är kung!!! Tänk om det är så här att Guds Ande genom de bibelord vi läser vill hjälpa oss till en ny stolthet. Stolthet över att få vara med i Kristi segertåg, 2 Kor 2:14. Också en ny stolthet över och medvetenhet om vilka vi är i konungens tjänst. Du är inte vem som helst, du är tjänare och vän till Jesus — den segrande konungen!

"De säger att en annan, en som heter Jesus är kung!" — Det säger vi också!!!

2011-02-25 11:02