Artikel

Syster Ragnhild Mariadotter

Paulina Mariadotter - vem var hon?

Föredrag hållet vid aKF:s kyrkodagar i Uppsala 1998

Vem är den kvinna som HERREN här i Norden använt som sitt redskap för att skapa de två klostergemenskaperna Congregationen Mariadöttrarna av Den Evangeliska Mariavägen i den evangelisk-lutherska kyrkan och Mariadöttrarna, OSB, Heliga Hjärtas kloster, Vadstena, i den romersk-katolska kyrkan? Vem är hon som så totalt upplät sig för Helig Treenig GUD att Hans kraft kunde ta henne i anspråk, så att det utifrån samma rot finns två grenar av klosterliv i två kyrkofamiljer?

Du är min

Paulina Mariadotter föddes 1903 i Karlskrona. När hon var 25 år började hon som lärarinna på den nystartade skyddshemsskolan Hornö utanför Enköping. Hennes nära vän Maria Margareta blev rektor på skolan. Båda var eldsjälar och gav allt för att flickorna skulle få både ett hem och en utbildning på skolan. Båda var också temperamentsfulla och bestämda. I slutet av 1930-talet hade de en häftig uppgörelse, som fick livsavgörande konsekvenser. Paulina Mariadotter har berättat hur hon såg sin skuld inför GUD och Maria Margareta:

Som syndare böjde jag knä och bekände min synd. Men — så viskade frestaren i mitt öra — detta kan du inte rå för, du som har haft en så svår barndom. Och jag föll från sjunde himlen rakt ner i helvetet. Då kände jag en hand om min nacke och en röst som sade: Du är min. Och jag föll ner för min Frälsare och HERRE i tacksamhet och i mitt livs JA. Detta var min vigning för hela livet, att helt tillhöra honom.

Denna utgångspunkt var hon trogen hela livet. Därför var hon också omutlig i att inte skylla ifrån sig på någon eller något, och inte tycka synd om sig själv eller andra. Var och en är ansvarig för sitt liv och sina handlingar inför sin Skapare.

Att överlåta viljan åt GUD

En annan betydelsefull händelse för allt som senare växte fram, var då någon talade om att överlåta viljan till GUD. Paulina Mariadotter sade med övertygelse: "Att ge min vilja till GUD, det måste jag, det skall jag." Det som då skedde var inte att hon gav ifrån sig sin vilja, utan att hennes vilja blev i enhet med hennes HERREs. Nu var det Hans vilja som i allt var avgörande för henne, kraften i och ledmotivet för hennes vilja.

Den 1 september 1939, den dag då Andra världskriget bröt ut, skedde en viktig överlåtelse. Paulina Mariadotter reagerade så våldsamt att hon uppmanades att överlåta hela sin reaktion. Paulina Mariadotter svarade: "Hur ska jag kunna ge min reaktionsförmåga ifrån mig, den är ju en gåva från GUD. Jo, jag vet, jag har ett att göra, ge den till GUD. Det är Han som skall bruka den, inte jag." Det kristna livets realism stod så klart fram: det som var givet till GUD - det var givet.

Paulina Mariadotters starka levande reaktionsförmåga har aldrig sedan den dagen tjänat henne själv utan JESU KRISTI liv, Hans verk och plan = livet på Den evangeliska Mariavägen.

En väg för kärleken

1942 lämnade hon tjänsten på Hornö på GUDs uppdrag för att söka en väg för kärleken. En väg där den ensamma kvinnan fick möjlighet att ge sig i ett helt livssammanhang i bundenheten i kärleken. I och med detta steg lämnade Paulina Mariadotter all den säkerhet det är att ha en jordisk arbetsgivare och ett avlönat arbete. Paulina Mariadotter tog steget i en fast förtröstan att GUD var hennes arbetsgivare. Han skulle sörja för henne när hon i tro och lydnad gick på Hans uppdrag.

När Paulina Mariadotter började söka och gå denna väg var det mycket viktigt att hennes mor var med henne på den väg GUD anvisade. Det var inte så lätt för hennes mor som sade: "Barn, vad skall du äta?" Men den 5 maj 1945, dagen för fred i Europa, överlät mor Ragnhild sin dotter till GUD i Lunds Domkyrka. Nu fanns hela sammanhanget bakåt. Nu kunde Paulina Mariadotter börja söka vidare, söka vidare den väg som skulle gå genom Danmark till Tyskland.

Den ensammas livskraft

Paulina Mariadotter gav ord för den nöd hon såg i en fråga som hon ställde till GUD. Hon hade ju mött många unga människor och jämnåriga, som sökte mening och mål i sina liv och kriget gav upphov till många frågor. Hennes fråga var: "Hur vill Du att den protestantiska kvinnans hela frihet skall användas till Ditt namns förhärligande?" Svaret HERREN gav var mycket konkret: "Jesus Kristus både kan och vill frigöra den ensammas livskraft till Sin Kärleks Livs tjänst." Paulina Mariadotter brukade hänvisa till Luk 4:18-19. Budskapet är ett glädjebud om frihet i GUD.

Paulina Mariadotter tog emot till sitt eget liv. Också Maria Margareta lämnade sin tjänst på Hornö och gav sitt liv för detta som hon trodde var från GUD. I Danmark mötte de en kvinna kallad av GUD: Maria Elisabet. Hon var änka och hade uppfattat en kallelse från GUD till den ensamma kvinnan. Med dessa två levde Paulina Mariadotter i djup enhet och i detta tretal förverkligades det GUD talat. Och en skara kvinnor kom, såg och trodde så att de måste lämna allt och följa Kristus på den Väg de såg.

HERRENs Moder

Under åren fram till 1949 tog Paulina Mariadotter genom Den Helige Ande emot allt som är givet på Den evangeliska Mariavägen. GUD talade direkt till henne. Han talade till henne i den Heliga Skrift och i den stilla stunden där hon bar fram sina frågor till Honom. Dessa år var fyllda av mycket lidande och långa sjukdomsperioder. Då gav HERREN SJÄLV SIN MODER till henne som livssammanhang. Det var LJUSETS SVAR i djupaste mörker.

Så här skriver Paulina Mariadotter: "Jungfru-Modern Maria är den människa vi får följa. Kristus 'bröt' in i världen genom GUDs-Modern Maria. Så blev hon Moder för den nya, sanna Livslinjen — Skaparens Ordning blev återupprättad — Kristus, Frälsaren, uppenbarade den, banade den. Så blev Jungfrun Maria genom sitt Fiat — Ja — GUDs-Modern Maria och så öppnades Vägen, som är Kristus, av den nya kvinnan, av människo-Modern Maria! Därför bekänner jag mig vara Marias dotter. Utan Jungfru Marias Fiat — Ja — är allt tal om Jesus som GUDs Son och världens Frälsare orealistiskt. Därför måste jag bekänna mig till Jungfru-Modern Maria som mitt Kristus-livs människosammanhang, så som Kristus öppnat för trons trygghet i mitt GUD-Fader sammanhang. Nu heter inte längre mitt ursprung Eva — nu får jag erkänna och bekänna att mitt ursprung heter Maria — det nya människoursprunget som är bärare av Kristus här på jorden ändå in i evighetens Rike."

Paulina Mariadotters storhet är att allt som växte fram — klosterlivet mitt i världen — växte steg för steg. Allt som skedde, skedde i enhet. Hon orkade vänta på var och en. Hon orkade vänta på vars och ens avgörelse till att underkasta sig GUDs vilja på denna Väg. Paulina Mariadotter levde själv i lydnad under HERRENs tilltal och hon dolde aldrig villkoren för detta liv. Heligheten i hennes liv kan vi klart se under alla år. Hon flydde aldrig för svårigheter utan led sig igenom, i Jesu Kristi försoning till större enhet. Hon var trogen det tecken hon sett i Vallby kyrka för sin inre syn 1942, att leva inne under den lidande kärlekens tecken: Hjärtat på Korset. Den gång hon såg det för sin inre syn fanns tecknet överkalkat. Idag är kalkmålningen frilagd.

Mariadöttrarnas grundarinna

Pionjärgenerationen av Mariadöttrar ville under många år kalla Paulina Mariadotter stiftarinna eller grundarinna. De såg ju på nära håll hennes liv och hur HERREN använde henne. De har berättat att hon aldrig tyckte om det, men hon hade inga ord som kunde ge uttryck för det som skett. Det var först år 1981 som hon fick ord att beskriva HERRENs handlande. Då hade hon i mer än 30 år levt först i Mariagården i Danmark, tidvis i Tyskland och också under flera år i Vadstena. Hon hade också återvänt till sin utgångspunkt Vallby. Under alla dessa år tjänade hon det framväxande systraskapet. Hon tog emot av HERRENs Moder, levde som hon i det fördolda och gav sig alltid i kärlekens inspiration till liv och tjänst för Hans Frälsningsplan. Hon levde som HERRENs Moders tjänarinna. Inget var hennes, men hon gav allt för att tjäna det HERREN ville. Detta är bakgrunden till de ord som gav uttryck för hennes innersta visshet: "JESUS KRISTUS Kyrkans grundare besökte en liten stackare och denna Kyrkans Grundare gav sin Moder som i kraft av Sin Son grundade Den evangeliska Mariavägen."

En Johannes Döparen

I vår tid är Paulina Mariadotter en Johannes, en som ropar i öknen. Hon vill väcka oss, nutidens människor, till att se vårt ursprung i GUD; se att vi är skapade av GUD till hans avbild, att Han har inblåst Sin livsande i oss alla. Han har givit oss alla ett personligt ansvar, ett livsansvar som fäder och mödrar för Livet. Paulina Mariadotter vill väcka oss att se den oerhörda gåva som frälsningen är och ta emot den frihet som frälsningen ger oss i Jesus Kristus. Tänk, vilken frihet det är att kunna samverka utan illojalitet och konkurrens. Samarbeta om att frälsningens budskap skall nå in i världen i vår tid.

Paulina Mariadotter hade en vision av hur detta samarbete skulle kunna förverkligas. Hon såg många små hem. Hon såg klosterlivet, men hennes vision rymmer mycket mer än så. Hon såg det verkliga GUDs-ledda samarbetet mellan män och kvinnor, försoningen mellan män och kvinnor som tagit emot frälsningens gåva. Hon såg hur detta GUDs-ledda samarbete mellan män och kvinnor skall fullkomna GUDs Plan med oss människor. Vi når aldrig annars fram till livets syntes, given och bestämd av SKAPAREN. Detta är en livets arbetsuppgift för oss och genom oss. Grunden är att KRISTUS fått bli och vara den förste och den siste i vårt liv och våra hjärtan, antingen vi lever som män eller kvinnor, antingen vi lever som gifta eller ogifta, antingen vi står i ledande eller underordnad ställning. "Nu är inte längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna, alla är ni ett i KRISTUS JESUS." (Gal 3:28) Denna härliga överlåtelse är Nåd och inte ett krav utifrån; Nåd därför att först då börjar det normala livet.

Om någon älskar mig

GUD den Helige levde i Paulina Mariadotter. Hon älskade Honom över allt annat. Hon lyssnade till Hans Ord, bevarade det i sitt hjärta och lydde det. Och på henne uppfylldes löftet som Jesus ger i Joh 14:23: "Om någon älskar mig bevarar han mitt ord och min fader skall älska honom och vi skall komma till honom och stanna hos honom." Vi som mött Paulina Mariadotter har aldrig tvivlat på detta. Det var så tydligt att Ljuset omgav henne och utgick från henne. GUD talade till henne och i mötena med henne ledde hon oss alltid till en vidgad och fördjupad tro på Helig Treenig GUD. Att möta henne gav den glädje som inte går att förklara i ord.

Paulina Mariadotter — HERRENs redskap

I år är det 28 år sedan jag första gången hörde Mariadöttrar berätta om Paulina Mariadotter. Det jag hörde om henne väckte kärleken till henne. När jag sedan kom till Vallby fick jag möta henne många gånger. Utifrån samtalen skrev jag till henne och fick alltid svar. Det är dyrbara brev, där hon möter mig där jag fanns just då, men där Paulina Mariadotter ändå aldrig döljer omutligheten i det GUDs-vigda livet.

Utifrån detta perspektiv på 28 år som på ett sätt är en lång period, så är mitt vittnesbörd att allt hon tagit emot är en levande källa att ösa ur. Mer och mer lär jag mig och inser att i detta av GUD givna kan jag lyssna och söka svar på alla de frågor jag möter i livet. Orden Paulina Mariadotter tagit emot har inte förlorat sin aktualitet och inte heller sin auktoritet. Åren som gått visar och bekräftar att HERREN vill nå oss genom sitt Redskap. Han har kommit till oss här i Norden och talat evangeliet på vår tids språk till vår tids människor. Han fann ett hjärta som i helhjärtad trohet var redskap i Hans hand. Paulina Mariadotter talade ord från GUD, precis så som profeterna gjorde och alltid har gjort i Kyrkan. Han har inte lämnat oss. Han fortsätter att söka oss för att vi skall börja söka Honom och lyssna till Hans röst.

2011-02-25 11:02