Artikel

Lindsay Urwin OGS. Bishop of Horsham, Church of England

Jesus Sanningen

Kort sammanfattning av biskop Lindsay Urwins föredrag på aKF:s kyrkodagar i Uppsala 2000

En biskops arbetsbeskrivning: att tala om Jesus Kristus. Detta är hjärtat i apostlarnas liv: att förkunna Ordet som blev människa. Orden räcker inte till, därför måste Ordet bli kött. Men om inte vi också talar, ropar stenarna.

Varje döpt kristen är kallad att tala om/visa på Jesus. Förlita er inte på präster och biskopar!

Grunden för all förkunnelse om Jesus är övertygelsen om vem han är och att han älskar dig. Din relation till honom befäster övertygelsen att han verkligen är Sanningen, trots samhällets relativisering av "sanningar", trots all söndring och allt ont.

Föredragets titel är hämtad ur Skriften och det är ett anspråk rest av Jesus själv i evangelierna. Men hur trovärdiga är evangelisterna? De har upplevt Påsken och uppfattat att mötet med Jesus är avgörande och genomgripande. Alltså vill de skapa tro, men inte genom att förvränga fakta.

Motsättningen mellan vetenskapliga fakta och tro är falsk; en världsbild som härrör från upplysningstiden.

Joh 10: Jesu beskrivning av sig själv som den gode herden.
Jesus poängterar att det han säger är sant.
Han säger att han är "grinden in till fåren", in till fårens hägn; att den som går in genom honom ska finna trygghet.

I den folkliga föreställningsvärlden på Jesu tid framställdes det eviga livet som en trygg betesplats, ett fårahägn. Jesus säger alltså att han är porten in till det eviga livet.

Jesus som den gode herden som uppsöker och bär hem den som kommit vilse. Jesu roll som Människosonen anknyter till herdefunktionen: Människosonen har kommit för att söka upp och rädda det som var förlorat.

Joh 1.14: "Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning"

På 100-talet uppfattades det gudomliga ordet/skaparens visdom som världsalltets herde som ledde stjärnorna i deras banor. I klassisk populärkultur ingick föreställningen att detta ord kunde ta gestalt i en vis man eller i den världsliga härskaren, som därigenom legitimerade sin maktställning.Man ansåg också att det var den gudomliga visdomens närvaro i mäniskans själ som ledde, var som en herde för, hennes sökande efter visdom och hennes strävan att leva ett rättskaffens liv i enlighet med den gudomliga ordningen

När Jesus säger att han är den gode herden är hans anspråk alltså mer än en beskrivning av hans omsorg och kärlek. Han gör också rent hus med alla som rest, och reser, falska anspråk på att vara människors herdar.

Johannes visar att det gudomliga Ordet verkligen finns, att det är en vishet som var från begynnelsen och genom vilket allt är skapat; att detta Ord manifesteras som världens sanna härskare; att Ordet talar i människors hjärtan.

Men Johannesprologen understryker också att Ordet inte finns i en mångfald av gudomligheter eller i världsliga härskare. Inte heller kan någon filosofisk riktning leda till Sanningen.

Världens Sanne herde är det gudomliga Ord som är kärlek och som har blivit människa en gång för alla i Jesus, den gode herden. Detta är evangeliets hjärta

När Jesus omtalas som den gode herden, använder Johannes samma ord som för det goda vinet vid bröllopet i Kana. Alla andra vin var föregångare. Och Jesus själv är det goda vinets källa.( jfr Hebr 1:1,2)

Johannes är som bröllopsvärden i Kana. Han var nära Jesus vid Gennesaret, vid Nattvrdens instiftande, vid korset tillsammans med Maria, och tog sedan hand om henne och fick säkert veta av henne vad endast hon kunde berätta om Kristus, mysteriet som hon tjänar. 1 Joh 1.

Inkarnationen är Nya Testamentets övergripande tema. John Henry Newman påpekade kontrasten mellan senare tiders omformuleringar och förklaringar och klarheten i NTs uppenbarelse av inkarnationen.

I Kristus är religionsutövning inte längre ett blint famlande efter Gud(Apg 17), utan människans svar i tro på Gud som uppenbarar sig i Jesus som är vägen, sanningen och livet. Jesus ger oss inte ett livsmönster — han förkroppsligar vägen, sanningen och livet. Kristna inte bara följer honom, lyssnar till honom och försöker efterlikna honom — i Kristus är vi på ett hemlighetsfullt sätt förenade med honom och, genom honom, med Fadern.

Vem är Jesus? Han attraherar och provocerar. Ditt födelsedatum står i relation till hans.

Många ser honom som en man inspirerad av Gud, som gjort Guds gärningar och vars budskap ligger till grund fö r en sammanslutning som kallas kyrkan. Detta synsätt bortser från det evigas inträde i världen och från Jesu pre-existens. Det ifrågasätter uppståndelsen och förnekar hans återkomst som vår domare. Jesus förminskas till att bli ett gott föredöme.

Men varför skulle man ha just Jesus till föredöme om han inte är Gud? Det finns stöd för Jesu gudomliga natur i NT, och de första kristnas övertygelse om hans jämlikhet med Gud finns dokumenterad hos Plinius.

Egentligen finns det överhuvudtaget ingen vits med att ens reflektera över Jesus om man inte accepterar anspråket att han är Gud, även om han inte drog fördel av det. Samtidigt som Hans anspråk är explosivt, är Jesus djupt ödmjuk.

Michael Ramsey: Antingen är Jesus en bedragare, eller också är hans anspråk sant. Antingen dömer vi ut honom, eller också låter vi honom döma oss.

Navet i all kristen tro är att Jesus är Gud. Treenigheten, kyrkan som Kristi kropp, sakramenten och den näring och styrka de ger, all lära om nåden och frälsningen, tron på vår egen uppståndelse och på att Guds kärlek, rättvisa och kraft har den slutliga segern, allt detta och mycket mer bygger på inkarnationen. All dessa läror — och vittnesbördet från människor som inte endast högtidlighåller hans minne och vördar hans budskap utan också erfar hans levande närvaro och kärlek.

Varför blev Gud människa? Vad är sanning? Vad ville Gud åstadkomma med inkarnationen?

Gud vill göra det möjligt för oss människor att leva vår kallelse, att göra det vi skapats till:att leva med honom i tillbedjan och glädje.

Det innersta syftet med våra liv är inte att vi ska leva rättskaffens och gudfruktigt med Jesus som föredöme, även om det är gott att leva så. Ingen kan någonsin helt leva upp till ett sådant ideal

Jesus själv uttrycker en längt djupare längtan och ett långt större syfte med sitt liv och vårt: " att liksom du Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig. . . att de skall bli ett och för att liksom vi är ett, jag i dem och du i mig, de skall fullkomnas och bli ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och älskat dem så som du har älskat mig" (Joh 17)

Vi är alltså skapade inte endast för att vara så goda och så lika Gud som möjligt, utan också för att vara delaktiga i Guds fullhet, för att vara mitt i den kärlek som är Guds treeniga natur. Vi är skapade för att vara i den kärlek och tillbedjan som är det eviga livet i Guds hjärta och väsen, för att vara delaktiga i den triangel av kärlek och självutgivande som är relationen mellan Fadern, Sonen och den Helige Ande.

Vi lever i Guds eviga kärlek, och syftet med våra liv är att gestalta Guds kärlek. Våra mänskliga hjärtan vidgas av att vi lever i Guds hjärta. Vi är bärare av övernaturlig kärlek.

Detta är ett mysterium, en sanning som inte kan omfattas av vårt mänskliga förstånd. Men i djupet av min varelse vet jag att jag är skapad att älska, och den kärlekens form och väsen lär jag mig genom min dagliga erfarenhet av Jesus, i den Helige Ande.

Vi är kallade att vara trogna ett mysterium. I denna kallelse finner vi uppmuntran hos Maria, som i sin kropp bar Ordet som skapar universum. Denna kvinna, som är sin Sons dotter, begrundade i sitt hjärta, ropade "Hur kan detta ske?" — och levde i tro.

Det är gott att sträva efter att leva ett rättskaffens liv. Det är långt underbarare att låta sig bäras på den gode herdens axlar, så att ditt liv och hans blir ett.

Att se livet som en färd in i Guds centrum ger en kristen förståelse av människans personlighet. Då kan jag inte grunda min identitet på jämförelser mellan mig själv och andra, inte utnyttja andra människor, inte nöja mig med att andra får hålla sig till sin sanning bara jag får ha min. Då är det i Treenigheens kärleksrelation jag finner sann kärlek och ett sant liv.

I Gud ser vi att begreppet personlighet är inklusivt. Kärleken mellan de tre Personerna är sådan att det är lika sant att tala om dem som tre som att säga att de är ett. Enhet och distinktion i kärlek.Detta är ett mysterium, men mänsklig kärlek och vänskap är ett eko av Guds väsens mysterium.

Men hur kan evig förening med Gud vara möjlig för en människa? Jag är ovärdig att leva hos Gud och delta i den himmelska lovsången.

Evangeliet talar om Guds godhet som är sådan att han längtar så mycket efter att jag ska uppfylla syftet med mitt liv att han själv tar på sig synden. Sista ordet om mänskligheten är Ordet som blev människa.

Och det är ju därför Jesus är den gode herden. Därför som långfredagen kallas den goda fredagen. Den gode herden ger sitt liv för fåren.

Inkarnationen knyts samman med försoningen. Avsikten med inkarnationen var inte endast att ge kunskapen om Gud en gestalt vi skulle kunna ta till oss, utan också att Gud i Kristus skulle ta på sig och ta bort världens synd för att göra oss värdiga vår kallelse att leva med Gud i lovsång och glädje.

Guds helighet kan inte samexistera med det oheliga, Guds kärlek kan aldig acceptera det kärlekslösa. Guds rättfärdighet kräver rättvisa, och Guds kärlek utser offret - Guds Lamm, sig själv. Så blir vi heliga. Så blir vi älskansvärda. Så blir vi värdiga att leva för evigt hos Gud. Krubbans trä är också Korsets trä.

Om du tror att Jesus verkligen är den gode herden, stå inte bara och se på när människor följer andra herdar. Om du tror att jesus är det levande vattnet och det goda vinet, så inte bara och se på när människor dricker sådant som aldrig släcker deras törst efter Gud. Om du tror på korset, bär då ditt kors och följ Herren.

Vi kan inte skylla kyrkans kris på moralisk relativism, på likgiltighet för livsfrågor eller samhällets sekularisering. Vi måste rannsaka våra hjärtan och samveten och se att vi har del i världens bortvändhet från Gud genom att vi inte visat på Guds ansikte.

I inkarnationen gav Gud svaret på människans sökande. Guds svar är att Gud själv söker upp människan och för henne in på vägen -- korsets väg. Inkarnationen tillfredsställer människans längtan efter en bestämmelse som transcenderar tiden, rummet och döden. Vi får leva med Gud i ett liv utan ände; ett liv som gjorts möjligt av Ordet som inte slog vakt om sin gudomliget utan utgav den i sitt människoblivande, sin födelse, sitt liv, sin död. Detta är Jesus. Detta är Sanningen.

2011-02-25 11:02