Artikel

Docent Fredrik Brosché

Är jag inte en broder?

Människovärdet ur ett systematiskt-teologiskt perspektiv

Föredrag hållet på teologiska dagen vid aKF:s kyrkodagar i Uppsala 2002

I författaren Sven Wernströms historiska ungdomsbok Trälarna lär vi känna pojken Halte. Han lever ett hunsat och uselt trälliv på en gård i Östergötland på 1000-talet. Hans materiella villkor är sämre än getternas. Djuren bryr man sig om att ta in i husvärmen på vintern till skillnad från trälarna. Men hotet om slakt delar trälen lika med kreaturen. När Haltes mor Sutta blir för gammal och sjuk för att fortsätta slava, avlivas hon, snabbt och effektivt, utan större åthävor efter en enkel nyttokalkyl: ”om de inte kunde arbeta kunde de heller inte tillåtas att äta”.1

En dag möter pojken Halte i skogen en grupp kristna män till häst. De vill omvända honom från asatron till Kristus. Ledaren hälsar honom: ”Guds fred, min son”.2 Denna attityd är något fullständigt nytt för trälen. I deras budskap finns en tanke som går som en pil rakt in i Haltes hjärta. Denna tanke är i all sin enkelhet alldeles oerhörd. Han tänker den med hela sitt inre vibrerande av skräckslagen upphetsning: ”Inför honom (Kristus) ska inte finnas herre och träl. Inför honom är vi alla lika …”.3 Det är ett frö med enorm sprängkraft i hans föreställningsvärld. Men – fortsätter trälpojken - ”det var en farlig tanke, bäst att tiga med den. Att tänka den gick dock inte att undgå. Ju mer man tiger med en tanke, desto ivrigare tänker den sig själv.”

Sven Wernström har med en korthuggen, lakonisk berättarstil lyckats dramatisera, hur en ny, kristen uppfattning om varje människas absoluta värdet bryter sig mot en gammal hednisk, där arbetsförmåga och blodsband var avgörande.

1. Egenskaper – som grund för människovärdet

Filosofen Alf Alberg berättar, att han under sina år som rektor för arbetarrörelsens folkhögskola en gång fick besök på rektorsexpeditionen av en tjugoårig yngling, som haft trassel med myndigheterna. Det gick trögt att prata med honom. Plötsligt tog killen upp en pennkniv, spände upp bladet och sade med en dramatisk gest: ”Jag skulle kunna mörda dig, om jag ville”. Då han inte verkade särskilt hotfull sade rektorn: ”Javisst, men jag tror inte att du vill detta”. Den unge mannen svarade, att han är straffriförklarad och oansvarig för sina handlingar. Rektor Alf lade med viss högtidlighet händerna på hans axlar: ”Du är precis lika ansvarig för dina handlingar som vem som helst av oss”. Ynglingen såg tillbaka: ”Menar du allvar?” Ynglingen sken upp. Hans ögon strålade. Han undergick en radikal förändring. Den blev bestående. "Han hade återfått självaktning och människovärde" (min kursivering). Han blev därefter en glad och trivsam elev som kamraterna tyckte om. Efter skoltiden fick han en god ställning i samhället.4 Vilken solskenshistoria! Den lär oss något om att det är viktigt att få ta sitt ansvar och att man växer under ansvar.

Jag tycker det är intressant, att humanisten Ahlberg här använder ordet ”människovärde”. Intuitivt förutsätter vi, att det tillhör människans värdighet att vara ansvarig, att ha ett samvete, att känna skuld och kunna gottgöra.

Många renodlar den linjen, då man enbart bygger en människas värde på hennes nyttighet. Några studenter i Göteborg gick år 1998 ut på stans gator och frågade folk, hurudan en värdefull människa är. Bortåt hälften av de tillfrågade nämnde vissa egenskaper som gör en människa värdefull. Den som inte gör något för att förbättra världen har inte samma värde som den person som gör det!5 Det blev många tillfrågades svar.

Människas värde verkar idag att mer och mer grundas på om hon är snabb, smal, snygg, smart, smidig och stark. Bara de personer som har något att ge och som har framgång satsar man på. Jag har värde, om jag gör värdefulla saker. Människovärdet byggt på ”lagen” och prestationerna.

Detta kan bli en källa till sortering och diskriminering – medveten eller omedveten. Åtskilliga människor passar inte i den moderna "kostymen". Då de saknar de lysande egenskaperna, bleknar även deras värde. Många socialarbetare tycker sig ha sett en devalvering av människovärdet under 1980- och 90-talet. När ekonomin är svagare, går den faktiska människosynen i dagen. Då flyktingar och invandrare inte längre ses som en resurs för den ekonomiska utvecklingen utan snarare en belastning, möts de av en hårdnande attityden i Europa - inklusive Danmark och Sverige.

Om vi bara räknar med värde utifrån egenskaper urholkas människovärdet

Vi har mycket olika förmåga att känna, tänka, förstå, ta ansvar och göra något för andra. Tänk på det ofödda barnet. Tänk på den utvecklingsstörde som varken kan läsa eller skriva. Tänk på gamlingen långt inne i demensen. Hos oss människor varierar våra egenskaper beroende på arv, miljö, ålder, sjukdom och handikapp.

Om vi inte förutsätter ett absolut människovärde, gör vi på ett eller annat sätt egenskaper, medvetenhet eller något annat till kriterium för värde. Då kan vi börja gradera och sortera människor. Man kan t o m sätta igång med att kränka någons människovärde i människovärdets namn! Barnet med Downs syndrom kan inte få ett människovärdigt liv! Abort rekommenderas. Här går det i dagen, hur man grundar människovärdet.

Vi tvingas till värderingar utifrån egenskaper vid ofrånkomliga valsituationer

Utan tvivel dyker det idag på det flesta samhällsområden upp allt fler frågor som aktualiserar människovärdet. Vi kan vara helt överens om det absoluta människovärdet och ändå bli nödsakade att väga människoliv mot människoliv.

Kakan är nämligen begränsad. Alla kan inte få stora bitar av den. Människovärde kan stå emot människovärde. Vi tvingas i praktiken att göra prioriteringar. Vilka ska först få hjälp på den stora olycksfallsplatsen? Vilka ska få del av dyrbaraste behandlingarna på våra sjukhus? Alla kan i sjukvården inte alltid få den behandling som de egentligen skulle behöva t ex respirator eller dialys. Då accepterar väl alla att man måste göra en skattning av nyttan.

Teologiska institutionen gjord en undersökning om vad folk ansåg, om människors lika värde: 74% ansåg att en ung människa bör gå före en gammal. 29 % menade att en svensk skulle ha företräde framför en utlänning. 47 % ansåg att lotten skulle avgöra.6

Biologen Ulf Pettersson från Rudbecklaboratoriet i Uppsala sade i en intervju: Diskussionerna om stamcellsetiken kommer att framstå som en mild västanfläkt i jämförelse med den stormvind av prioriteringarnas etik, som vi kommer att tvingas till i framtiden, då den medicinska tekniken kan göra ytterst sofistikerade ingrepp, men då landstingsskatten inte kommer att räcka till dyrbara behandlingar för alla sjuka!7

Det samma gäller socialpolitiken: Hur mycket skall vi satsa av våra begränsade skattemedel på de gamla som inte längre gör någon produktiv insats? Indirekt ättestupa?

Liknande prioriteringsproblem märks redan på många områden: Trafiken. Alkohol- och drogpolitiken. Arbetsmiljön. Integrationsfrågor. Internationell politik.

2. Erkännande från folkmajoriteten – som grund för människovärdet

En kurdisk pappa dödade sin egen dotter i Uppsala. Han sade omedelbart efteråt, att han skulle göra det igen om en annan dotter valde en svensk man mot släktens vilja. Denne far har inte förstått spelreglerna som lagts fast genom demokratiskt fattade beslut i samhället. En person i Sverige måste finna sig i dessa i det offentliga livet. Dessa principer är inte förhandlingsbara. De sätter faktiskt en gräns för mångkulturell integration. Vi bör inte acceptera vilken annan kultur som helst. En människa som kommer hit till Sverige måste acceptera och respektera dessa värden som grunden för det sociala livet.

Portalparagrafen i RF 1974 lyder: ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket”. Men man har alltid vetat, att makt korrumperar. Omedelbart därefter i paragraf 2 påtalas risken för övertramp och maktmissbruk: ”makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. / - - - - / Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas”. Vår grundlag är ett uttryck för upplysningstidens naturrättsliga tänkande. Den grundas inomvärldsligt och står i opposition mot den gamla kristet-teologiskt orienterade rätten.8

Folkmajoritetens beslut efter en öppen debatt är demokrati. Det är den minsta gemensamma nämnaren för vårt samhälle. Här förlägger vårt samhälle det yttersta värdet. De flesta är väl ense med det som redan W Churchill sade: Demokrati är trots allt den bäste styrelseform vi äger.

Samtidigt är vår demokratiska styrelseform är ingen kassaskåpssäker garanti mot kränkningar av människovärdet. Demokratin hotas - inte mest i fara av öppna frontalattacker från direkta fiender utan av förespråkarnas ljumhet. Det är sant att demokratin aldrig blir starkare än vår övertygelse om demokrati. Därför betonar de flesta debattörer idag, att demokratin som överideologi måste hållas levande.

Samhällets uppfattning av människovärdet kommer att bidra till vilket samhälle vi får i framtiden.

Idag funderar många på skolans värdegrund. I Värdegrundsboken säger sig kommittén vilja ”lyfta fram demokrati som ett övergripande värde, en överideologi, emot vilka övriga värden i läroplanen skall förstås och tolkas”. 9 Detta är viktigt även från kristen synpunkt. Men här uppkommer också en fråga: Står demokratins majoritetsbeslut över den kristna uppenbarelsen?

Allt förändras allt snabbare idag – även folkmajoriteten

Vi lever i ett höghastighetssamhälle. En nyinköpt dator blir nästan föråldrad under den stund det tar att frakta hem den och installera programmen. Det enda fasta i förändringen tycks vara att allt förändras. Om det är något som alla kan vara helt ense om är det att människan utifrån sig själv fortsättningsvis kommer att vara högst ombytlig, föränderlig och opålitlig. Många förespråkar ”en värderelativism, där varje åsikt, varje princip, varje norm skall förvandlas till ett provisorium”.10 Det bidrar till att halveringstiden för åsikter och etik blir allt kortare. ”Med stigande irritation vänder sig han (västerlänningen) mot varje bud eller regel, som gör anspråk på en giltighet, höjd över de skiftande majoriteternas beslut”.11 Det som var fullständigt otänkbart för några år sedan är tänkbart idag.

Inom den medicinska sektorn kan vi förvänta oss fler konflikter mellan å ena sidan människovärdet och å andra sidan starka, forskningsmässiga, företagsekonomiska och nationella intressen. Ändamålet helgar medlen! proklamerar experimentglada bioingenjörer. Förlusten att människan görs till ett medel måste vägas mot målet, vinsten att eventuellt få metoder för att bota sjukdomar för många. Då tränger man bort och ställer inte längre på allvar frågor som: När börjar människolivet?12 Vilken slags stamcellsforskning är det etiskt försvarbart att bedriva? Då blir spörsmålet till och med: Hur ska lilla Sverige kunna hävda sig inom denna framtidsbransch?

Har vår demokrati tillräckligt starka inbyggda skydd för människovärdet?

Vi kan idag finna exempel på att etiskt diskutabla ingrepp på att snart sagt livets alla områden rättfärdigas utifrån vad folk tycker eller utifrån någon förmodad framtida nytta. ”Igår var det forskning på levande foster före aborten, idag är det forskning på embryonala stamceller, imorgon är det den dödliga injektionen till personer i livets slutskede, med eller utan deras samtycke, i övermorgon blir det handel med levande och vinstbringande organ. Under demokratins täckmantel har livet blivit en vara, i många fall en handelsvara”, skrev pater Bischofberger förra året.13

Bygger man i vårt samhäll på en tillräckligt hållbar grund för människovärdet? Är fundamentet lösan sand eller den fasta klippan? ”Vi undrar hur långt en handlingsprincip bär som enbart förankras i en människas autonoma samvete och ansvar. Finner människor inte hos varandra alltför ofta spår av svek och godtycke? Är människan en tillförlitlig garant för människovärdet även när det kränkts?”14

Vem tar till sist ansvar?

Tage Lindbom har ställt den provokativa frågan. Han skriver: ”Folksuveräniteten borde innebära, att ansvar icke kan utkrävas av någon annan än den som besitter makten, alltså av folket självt. Men folket kan ju icke anklaga och döma sig självt. En makthavare är suverän, och en suverän kan icke döma och sätta sig själv i fängelse. En suverän kan endast anklaga om döma den som förbryter sig mot suveränens lagar och bud. Därför kan endast den stå under dom, som avviker från och bryter mot folksuveränitetens lagar och bud”. Det finns enligt Lindbom exempel på att ”de mest fruktansvärda massakrer i de så kallade folkdemokratiska regimerna, utförda ’i folkets namn’ passerar opåtalade”.15 Vem tar till sist ansvar, då människovärdet kränks i vårt land och ute i världen?

Finns det en bättre universell princip än det demokratiska erkännandet?

Man kan nöja sig med att inte finna någon annan djupare princip som motiverar människovärdet. En röst för den åsikten tillhör författaren P C Jersild. Han skriver, att för honom är människovärdet inte något utöver erkännande av människovärde. Det verkar svårt för en agnostiker att finna någon ytterligare förankring utan att ge sig in på religiösa föreställningar. Om vi påstår, att människovärdet är ”något heligt”, tvingas vi förklara vad ”heligt” är. Jersild önskar emellertid, att han kunde hitta en mer förblivande grund. Människovärdet borde vara ”ett evigt värde som inte kan förändras. Ty säger han, ”också jag har ett behov av eviga värden”.16

Andra debattörer vågar emellertid gå vidare. Författaren och presidenten Václav Havel hävdar, att varje försök att förkasta eller ersätta det Absoluta uttrycker människans övermod. För det får man alltid betala ett högt pris. Ty vår värld får existens och sammanhang endast därför att ”det finns någonting bortom dess horisont, att det finns något bortom den eller ovan den, något som / - - - / ger denna värld en solid bakgrund, ordning och mått, och som är den dolda källan till alla regler, seder, påbud, förbud och normer som gäller inom den. Den naturliga världen bär inom sig ett antagande om det Absoluta, som utgör dess grundval, bestämmer dess begränsning och riktning och besjälar den”. Detta givna må sedan bestämmas religiöst eller icke-religiöst.17

3. Existens – som grund för människovärdet

Bara ungefär 30% av de intervjuade på gatan i Göteborg svarade att alla människor har samma värde. Det behövs inga speciella kriterier på människans värde. Det bara finns. Människan är något långt mer än ett intelligent djur. Hon står på en helt annan nivå än växter och alla ting som omger oss. Därmed inte sagt att djur och natur ska behandlas illa för att de är annorlunda än människan.

Grunden för människovärdet måste ligga i något som verkligen gäller alla människor utan undantag. Något som aldrig kan tas ifrån henne. Något som alla människor är i sig. Varje människa är delaktig i det absoluta människovärdet genom att vara född som människa. Det är detta som ger henne värde oberoende av alla bestående olikheter.18 Med andra ord: Det verkar mer hållbart i längden med en personalistisk människosyn än med en funktionalistisk.

Följaktligen borde vi inte tala om värde som om människan hade ett pris. Ty det som har ett pris kan bytas ut. Snarare skulle vi säga att människan står över varje pris och har "värdighet" (I Kant).

Kristen teologi förbinder existens som grund för människovärdet med både första och andra trosartikeln:

Alla människor är skapade av Gud och har därför ett absolut människovärde

Det finns en likhet i värdighet att vara människa som överstiger alla olikheter redan på skapelsens plan.19 Kristen tro tilldelar värde på grund av att människan är människa. Redan i skriften De tolv apostlarnas lära tar man klart ställning mot abort: ”Du skall icke fördriva din livsfrukt eller döda den nyfödde” (Did 2:2, O Andréns översättning).

Människan har en enastående särställning i skapelseverket. Varje person har Gud gjort ”nästan till en gud” – ordagrant: "föga mindre än Gud" (Ps 8:6).

Om ingen annan varelse än människan sägs att hon är skapad till Guds avbild (1 Mos 1:27). Detta gäller även efter syndafallet ( 1 Mos 9:6, Job 31:13-15). Varje människa är en avbildning av Den som inte kan avbildas! Genom att vara Guds avbild är personen unik redan som skapad och existerande. Det räcker f ö med att se på sina fingertoppar för att se ett unikt mönster. Modern DNA-teknik bekräftar att varje människa är enastående!

Personalism betyder här att varje människa har en primär relationen till Gud som ger henne absolut värde. Gudsförhållandet hör inte bara hemma i en andlig sfär utan finns med i hela människolivet. Samtidigt får människan som Guds avbild därför ett stort ansvar att vara förvaltare. Hon skall göra sitt yttersta för en bättre värld. Gud manar henne att ställa sig på hans sida och kämpa mot djävulskapet i alla dess former. Kärleksbudet är dubbelt och har precis som korset gäller både en vertikal och en horisontell dimension.20

Alla människor har Jesus dött för och alla har därför ett absolut människovärde

Evangelium är omvärdering av alla värden. I de första kristna församlingarna lyfte man upp föraktade och underpriviligierade personer. De erhöll spontant och revolutionärt samma absoluta människovärde som de framgångsrika och förmögna. När människor av alla slag böjde knä i bön och eukaristi föll alla fördomar och sociala skrankor. Att självklart uppfatta att varje person äger ett absolut människovärdet tycks vara ett ofrånkomligt utflöde av Evangelium.21

Det absoluta människovärdet blir levande i konkreta situationer

Då man blir utsatt för myndighetsåtgärder, som de som blivit registrerade av Säpo och därför inte fått eller blivit avskedade från sina arbeten, är det bra att man har ett absolut människovärde.

Vi märker inte kon förrän båset är tomt! Först när man förlorat människovärdet, förstår man vad man haft. ”Den ofta dolda innebörden av vad man menar när man uttalar ordet människovärde lyser oftast klarast när detta värde hotas eller kränks”.22 Ju mer människans värde förtrampas, desto mer tvingande blir kravet att hävda dess existens.

Det var erfarenheterna av Andra världskriget, nazismen och det förtrampade människovärdet, som inspirerade världens nationer att mitt under det kalla kriget kraftfullt förena sig bakom Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna (natten mellan den 10 och 11 december) 1948. FN:s deklaration inleds med att "erkännandet av det inneboende värdet hos alla medlemmar av människosläktet och av deras lika och oförytterliga rättigheter är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen". Deklarationen talar vidare om den enskilda människans värdighet och värde som männens och kvinnornas lika rättigheter. Därefter kommer artikel 1: "Alla människor är födda fria, och lika i värde och rättigheter. De är utrustade med förnuft och samvete och bör handla mot varandra i en andra av broderskap". FN:s deklaration skulle faktiskt bli ett politiskt och socialt sprängstoff! Då kunde ingen tro det!

Påven Johannes Paulus II växte upp i det kommunistiska Polen, där mänskliga rättigheter var underordnade kommunistpartiets syften. Han led många år av människovärdets frånvaro. Bristen var en så stark upplevelse hos honom, att han skrev om de mänskliga rättigheterna i sin första rundskrivelse Världens Återlösare år1979. Dess principer lär ha bidragit till Östeuropas frigörelse under 1980-talet. Liksom till den oblodiga revolutionen i Sydafrika.

Kyrkan har dock inte alltid förstått detta behov att formulera människovärdet i nya situationer. Trots att det absoluta människovärdet har starka rötter i den biblisk-kristna traditionen var det inte kyrkan utan upplysningstidens filosofer som (i stark motsättning till bl a den katolska kyrkan) tillämpade och formulerade den mänskliga värdighet som vi har genom att bara vara människor.23 Det är snarare på Amnesty Internationals hemsida som man väntar sig finna den profetiska upprördheten inför rader av grova kränkningar av människovärdet i dagens värld än i församling och kyrka.

4. Erfarenhet av att ha människovärde

Människovärdet vi fordra tillbaka,
kämpa för rättvisa, frihet och bröd.
(H Menander, Arbetets söner)

Bengt Nerman (f 1922) har nyligen i Sveriges radio berättat om sin upplevelse av pappa Ture (1886-1969). Denne var författare, journalist, politiker, en tid vänstersocialist och kommunist, men före och efter detta socialdemokrat. Bengt beskrev, hur Ture varje dag "predikade" människovärdet. Det var en dogm fadern ville hamra in så ofta som möjligt, även i familjen. Samtidigt upplevde Bengt, att pappan vände sig bort från honom, inte såg honom, inte förstod honom. Sonen erfor under uppväxttiden aldrig att han hade ett människovärde!24

Ju högre upp i samhället, desto mer talas det om människovärde. Lyssna bara på politikerna! Ofta är man i princip rörande ense om varje individs människovärde. Ingen av det närvarande länderna röstade emot FN:s deklaration i december 1948 trots att de i många andra frågor var djupt splittrade! De gav också uttryck en vilja att tillämpa de fina principerna ("their determination to respect and put into practice") man undertecknat.

Men först i konkreta fall, först när status confessionis uppkommer, visar det sig, hur djupt övertygelsen om det absoluta människovärdet sitter. Jesus talade aldrig i abstraktioner utan var alltid helt konkret. Människovärdet är något som blir till i praktiken, i relationer. Det absoluta människovärdet måste inkarneras.

Den som själv inte erfarit människovärde får svårt att visa andra människovärde. Studenterna i Göteborg som undersökte människovärdet i dagens Sverige noterar, att de högerextrema kampgrupperna frodas. De undrar: "Är det inte ofta så att nynazisterna och andra extrema grupper är människor som på ett eller annat sätt har upplevelser av att inte ha blivit respekterade och älskade och i någon form varit med om att deras människovärde inte har uppskattas?"

Den 1 augusti 1838 upphörde slaveriet i de brittiska kolonierna. I Västindien hade inte minst baptistmissionärer tagit en mycket aktiv del i kampen för att avlägsna kränkningar av det absoluta människovärdet. Dessa vita missionärer samlade sina färgade medkristna i ett baptistkapell i Spanish Town på Jamaica. Flera standar bars in i högtidlig procession medan musik spelades. På ett standar hade en slav målat: Am I not a man and a brother? Nästa dag deltog över ett tusen barn i en procession i en annan stad. Efteråt blev det bankett i skolhuset för barnen. Det fick alla ett glas med vin och det dracks skålar ”to the health of Queen Victoria och toats for Peace and Prosperity to Jamaica”.25

Dagen till ära präglades även en berömd medalj. På framsidan avbildas en svart naken man med kedjor kring hand- och fotleder. Hans ansikte är vänt uppåt. Händerna hålls knäppta i en innerlig bön till Gud eller en vädjan till människor. Han säger: Am I not a man and a brother?

Ett ansikte blottar det djupast mänskliga. Ansiktet är naket och skyddslöst. Det saknar fasad som andra ting. I ansiktet möter vi något som är omöjligt att definiera, att förtingliga. Ansiktet i sig kan inte göras till en kuliss eller egendom eller objekt bara. Ansiktet gör motstånd mot att bara exploateras. Ansiktet motsätter sig besittningstagande. Visserligen slår det inte ifrån sig. Men det säger i alla fall nej.

Att vara en person är att vara ett ansikte kommunicerar en inneboende vädjan att bli respekterad för sin egen skull. Den andres ögon uttrycker mina plikter och domen över hur jag utför dem. Ögonen innehåller en uttrycksfullhet som sätter en osynlig gräns för vad man får lov att göra med denna människan. Ansiktet fungerar i denna mening som både kung och domare. Människovärdet börjar som en uppmaning att visa hänsyn mot den Andre som jag möter i den andres ansikte.

Det märkvärdiga med förhållandet till nästan är denna spontana förpliktelse till omsorg om den andra människan. Att vara en person är att vara ett ansikte som ser och lyssnar på andra personer med ett evigt ansvar för sitt sätt att leva. Människovärde existerar inte i ett tomrum utan i relationer och i praktisk erfarenhet. Människovärde handlar om en gåva och en förpliktelse. Människovärde är den kristna kärlekens attityd ”som blivit kött”.

På baksidan av medaljen från 1838 har den frigivna slaven fått fina kläder på sig. Han står med hustru och dotter. Den tidigare slavägaren och slaven skakar hand som ett tecken på försoning. Över dem har man skrivit på medaljen: ”We are men and brethren. Emancipation aug.1.1838”.

  • 1 Sven Wernström: Trälarna, 1973, 10,uppl 1981, s 34. Även i Bibeln finns det väl berättelser som kristna tycker är svåra: Jos 8 skildrar hur Israel utför en skoningslös massaker på sina fiender. ”Jo, det var andra tider och en annan kultur, där människovärdet var mycket lägre, ….” (Bibeln idag, den 27 juni 2002).
  • 2 Wernström a a s 15
  • 3 Wernström a a s 17. Längre fram står det: ”Och det märkligaste var att det påstods, att sådana rika (kristna brunsärkar) hade givit sina trälar fria” (ib. s 32).
  • 4 Alf Ahlberg: Mina år på Brunnsvik, 1974, s 57
  • 5 Människovärdet i samhället, grupparbete, www.dd.chalmers.se
  • 6 Det svårfångade människovärdet – en debattskrift, Statens medicinsk-etiska råd, 1991, s 24
  • 7 Radiointervju i Vetenskapens värld, P1 9 juli 2002
  • 8 Människorna har ”av naturen” det vill säga utifrån ett ursprungligt naturtillstånd, där alla är lika, samma rätt till liv, frihet, värde och trygghet. Den engelske filosofen John Locke (1632-1704) var en övertygad anhängare av denna naturrätt. Statens uppgift är att skydda medborgarna och deras rättigheter. Jean-Jacques Rousseau (1712-1778) gjorde sig till vältalig uttolkare för dessa nya idéer om det sociala kontraktet. Hans program slog igenom i den franska revolutionens slagord ”frihet, jämlikhet och broderskap”.
  • 9 Gunilla Zackari & Fredrik Modigh: Värdegrundsboken. Om samtal för demokrati i skolan, 2000, s 39, jfr s 72
  • 10 Tage Lindbom, Mellan himmel och jord, Norstedts, 1974, s 99, jfr s 141
  • 11 Tage Lindbom, Agnarna och vetet, Norstedts, 1970, s 11
  • 12 Erwin Bischofberger & Helge Brattgård: Det oinskränkta människovärdet (I boken Det svårfångade människovärdet – en debattskrift, Statens medicinsk-etiska råd, 1991, s 52f
  • 13 Erwin Bischofberger, Ankarfäste för en hållbar global etik, Signum 4, 2001, 1ff
  • 14 Erwin Bischofberger & Helge Brattgård a a s 57
  • 15 Lindbom a a 1974, s 65
  • 16 P C Jersild, Att formulera sitt människovärde (I boken Det svårfångade människovärdet – en debattskrift, Statens medicinsk-etiska råd, 1991, s 44f
  • 17 Václav Havel citerad efter E Bishofberger, Signum 4, 2001, s 3. Francis A Schaeffer, Människa – vad är du värd? Libris, 1981, 98ff diskuterar samma sak.
  • 18 E Bischofberger & H Brattgård a a s 49: ”varje människa bär i sig ett oförytterligt egenvärde som sätter sin prägel på henne som existerande person. Detta egenvärde har hon inte på grund av vissa egenskaper eller funktioner utan på grund av sin blotta existens. Det behövs inga särskilda inträdeskriterier i den mänskliga gemenskapen”.
  • 19 Inte minst nordisk, luthersk teologi ( H Olsson, G Wingren, R Prenter, K Lögstrup med flera) har betonat, hur viktigt det är med en väl utvecklad skapelseteologi.
  • 20 G Heiene & S O Thorbjørnsen 1994, s 142
  • 21 Se vidare G Heiene & S O Thorbjørnsen a a s 142. Barthianska teologer har utifrån erfarenheterna av nazismen och Deutsche Christen hävdat, att en ansats utifrån 2.trosartikeln skulle vara mer politiskt verksam än en luthersk utifrån 1.artikeln. Mot detta talar, att den lutherske teologen Hans Asmussen också deltog i det konkreta utformandet av barmenteserna.
  • 22 Bischofberger & Brattgård, 50
  • 23 Kyrkorna har ofta svikit människovärdet enligt en ateistisk organisation (www.humanisterna.se) för vars räkning Gunnar Stålset levererar en mängd kritiska synpunkter.
  • 24 Sommarrummet, Om människovärdet, radiosamtal P1 16 juni 2002
  • 25 Stiv Jakobsson, Am I Not a Man and a Brother? Brittish Missions and the Abolition of the Slave Trade and Slavery in West Africa and the West Indies, Gleerups 1972, 574f

2011-02-25 11:02